In the article ”Narcissistic Authoritarianism in Psychoanalysis” by a Daniel Shaw I read at page 4 about a trainee and his supervisor (supervisor 2), when Shaw during his fourth year in training to psychoanalyst brought up things he reacted on in something his supervisor then had done/said (my italics):
“Although I [as trainee] was the one initiating all the processing of what had happened, I appreciated his concession, and we got on pretty well from there. And yet, I would have to say that my trust was somewhat shaken from that point on.
This supervisor was willing to be accountable for his shaming, intimidating behavior, but only after I brought it up, and only nonchalantly, and with no apology. It is of course entirely expectable that one might slip up and err as a supervisor by being too didactic, or reacting hastily in a shaming way. This can and does happen with most supervisors, sooner or later. But as I see it, the supervisor then has the responsibility to process with the supervisee what has happened, and to repair the disruption. In the absence of such willingness to process, the supervisee, who is likely to be vulnerable to a shaming and intimidating supervisor, may develop more anxiety about disapproval than would already be normally present. His work as he presents it could then become organized around receiving the supervisor’s approval, around meeting supervisory requirements which are subjectively biased toward the supervisor’s particular theoretical and technical preferences, and which are shaped by the supervisor’s narcissistic concerns. The supervisee learns to develop a ‘false supervisee self’ based on compliance. In my view, this also greatly increases the chances that the supervisee will go on to elicit similar results with his patients.”
That the responsible doesn’t process what’s happened is power abuse and authoritarian, maybe also with a touch of narcissism Daniel Shaw means. And the risk is that the other part develop a false self or rather that a false self is strengthened! And this is the opposite of healing or of creating a healing environment!?
---
Översatt till svenska blir det (litet fritt?):
When I searched on Danel Shaw I found this article/essay by him "The Dark Side of Enlightenment - Sadomasochistic Aspects of the Quest for Perfection". But I am not really fond of "the psycho analytical terminology"...”Fastän jag var den som initierade bearbetandet av det som hade hänt, uppskattade jag hans medgivande och vi kom ganska bra överens i fortsättningen. Men dock måste jag säga att min tillit var något skakad från och med denna händelse.
Denna handledare var villig att ta på sig ansvar för sitt skämmande, skrämmande beteende, men bara efter att jag tog upp det och bara nonchalant och utan ursäkt. Det är naturligtvis helt möjligt att anta att man kan göra fel som handledare genom att vara för undervisande [pekpinnig?] eller att man reagerar förhastat på ett skamingjutande sätt. Detta både kan hända och händer med de flesta handledare, förr eller senare. Men som jag ser det har handledaren då ansvaret att bearbeta det som hänt med den handledde och att reparera rämnan/brottet/schismen. I avsaknaden av en sådan villighet att bearbeta kan den handledde, som troligen är sårbar för en skamingjutande och skrämmande handledare, komma att utveckla mer ängslighet angående bifall/erkännande/godkännande än som redan skulle vara normalt närvarande. Det arbete som han presenterar det kan då bli organiserat runt erhållande av handledarens gillande, som att möta handledarbehov/krav som är subjektivt partiska med handledarens särskilda teoretiska och tekniska preferenser och vilka är skapade av handledarens narcissistiska intressen. Den handledde lär sig att utveckla ett ’falskt handledsjag’ baserat på eftergivenhet/tillmötesgående. Som jag ser det ökar också detta stort chansen att den handledde kommer att fortsätta locka fram liknande resultat med sina patienter.”
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar