Consumerism...

Consuming Life by Zygmunt Bauman.

I got this tip from a friend about "The Canadian Society for the Prevention of Cruelty to Children – CSPCC". On the home-site it stands:

"What is Empathic Parenting?

Being willing and able to put yourself in your child's shoes in order to correctly identify his/her feelings, and

Being willing and able to behave toward your child in ways which take those feelings into account.

Empathic Parenting takes an enormous amount of time and energy and fully involves both parents in a co-operative, sharing way.

Credo of the CSPCC

Recognizing that the capacity to give and receive trust, affection and empathy is fundamental to being human, and...

Knowing that all of us suffer the consequences when children are raised in a way that makes them affectionless and violent, and...

Realizing that for the first time in History we have definite knowledge that these qualities are determined by the way the child is cared for in the very early years..."

And there was an article “Psychopathy and Consumerism: Two Illnesses That Need And Feed Each Other”, there one can read for instance:

"A psychopath or partial psychopath has an impaired capacity to form intimate, trusting mutually satisfying relationships with other human beings as a result of impaired attachment in the earliest years. Unable to find pleasure and satisfaction from others, the psychopath or partial psychopath must turn to things -- goods and services, toys and travel -- to fill the emptiness within.

The emptiness of the hollow man must be filled, and consumerism has learned how.

It is said that a culture creates the kind of people it needs. Maybe we're into frequent separations and changing, shared, paid caregivers in the first three years of the lives of our children so they will grow up with an insatiable need to shop till they drop.

If you're unable to obtain satisfaction from BEING, which is based on love and the pleasure of sharing, then the HAVING MODE, as Eric Fromm put it, is your only choice. 'The HAVING MODE, concentrates on material possession, acquisitiveness, power, and aggression and is the basis of such universal evils as greed, envy, and violence...'"

We fill our needs in other ways too? In destructiveness and self-destructiveness of different kinds… But, yes, many of us fill needs through buying things, to different degrees!??

Searched on shopping and found those two articles “I love shopping" and “Shopping you out of consumerism” (both in Swedish).

PS. About Zygmunt Bauman and his personal moral back when he was young in this article in the Guardian "Professor with a past".

PPS. Ingeborg Bosch has written about forcing a child to share at a too early age... The child will develop into a sharing individual on her/his own if one gives it that chance or opportunity? (not that anyone should be forced to share either?? Whether child or grown up?) I think I have written about this somewhere. Now I am going to pack the car and drive north though... It's plus degrees and cloudy... It's so nice with spring.

Addition in the evening: now I am at the country-side, something I really like. After lunch I took a nap (one whole hour I think) looks like I needed it!!! Need to relax really?? After a lot at work and a lot of emotions...

After the nap I took a walk with a cute dog in the wood here. It's still a lot of snow there. And when I drove here it snowed!!!

Eskil the dog has got a new toy, a sounding one, and when I came he showed it to me!! He wanted to play??? It's so fun that he still wants. He is after all 5 years!!

Women and aggressiveness, being subjects and being objects…

When I searched on the song in the former posting “Why are birds having so weak voices?” ("Varför har tjejer så svaga röster?") I found this text (I recommend it for those understanding Swedish) where it for instance stood about women and aggressiveness, women being a subject - and being an object (but I guess men can be both subjects and objects too, but maybe in other ways??):

Kvinnor och aggressivitet

Women and aggressiveness.

Som kvinna är du kanske uppfostrad att gråta bort din berättigade vrede och inta en vädjande eller förförisk pose för att nå dina syften. Denna stukade hållning gör dig svag och utlämnad till den andres goda vilja även om den ger dig framgång ibland.

As woman you are maybe raised crying your justified anger away and raised in taking up an appealing or seducing pose to reach your aims. This browbeaten attitude makes you weak and left out to the other person's good will even if it gives you success sometimes [to what prize? You aren't allowed to be too strong and not too weak either? You aren't allowed to be too much, or too little of this and that, or anything!?? You aren't allowed to be exactly as you 'are'? What our true selves now are?].

Kanske samlar du på dig så mycket vrede att du oartikulerat tappar kontrollen, eventuellt i samband med alkoholförtäring. Du blir då inte tagen på allvar utan snarast 'förlåten' och ditt budskap trollas bort.

Maybe you accumulate so much anger that you inarticulately loose the control, perhaps in connection with alcohol use. Then you won't be taken seriously but instead 'forgiven' and your message is conjured away.

Förnekar du din vrede är det sannolikt att den sipprar fram som ironier, pikar, gnat eller provokationer och du riskerar att bli sedd som obehaglig och elak människa som lockar fram det sämsta hos sina närstående, även barnen. Blir någon med outvecklad självkontroll utsatt kan följderna bli katastrofala för er båda.

This paragraph is about denying your anger and the consequences of that... If you are denying your anger it can ooze out in ironies, gibes, nagging or provocations and you are at risk being seen as an uncomfortable and mean human being which entice the worse sides in the people near you, even in the children. If a person with an undeveloped self-control becomes the target for this the consequences can become disastrous for you both.

Om du sätter dig i sinnet att börja hävda dig mer direkt och rakryggat hamnar du i svårigheter som känns ovana. Kanske kan du hitta stöd hos någon klok medmänniska!

If you have decided to raise your voice and stand for what you think, want, feel, need you can land in troubles which can feel difficult to handle. Maybe you can get support from a wise human fellow being then!

Det stöd som du har tillgängligt från andra räcker kanske inte om ditt självförtroende är stukat. Då kan det vara idé att söka psykoterapi för att komma vidare. Depressioner är dubbelt så vanliga hos kvinnor som hos män!

The support you have access to maybe isn't sufficient or enough. Then it can be a good idea [I have doubts about a lot of help] to seek therapy to be able to move further. Depressions are twice as common in women as in men!

Att vara subjekt

To be a subject.

Varför har tjejer så svaga röster...

Why do birds (women) have so weak voices?

Att vara subjekt innebär att vara inlemmad i kulturen och samtidigt vara huvudperson i sitt eget liv. Många fler kvinnor än män hittar sin plats i samhället som bifigurer till sina partners, föräldrar, chefer eller barn.

Being a subject means being incorporated in the culture and at the same time being the leading figure in ones own life. Many more women than men find their place in society as accessory figures to their partners, parents, bosses and children.

Du lever då för någon annan och underkastar dig en annans tänkande, behov och vilja (oftast en mans men det kan också vara en kvinnas). Samtidigt avstår du från att tänka och känna själv eller åtminstone från att uttala din sanning högt, när det gäller. Detta innebär att du offrar en central del av din egen identitet. Undergivenhet innebär nästan alltid en (omedveten) fientlighet.

You live for someone else and subject yourself to another person's thinking, needs and will (often a man's, but it can also be a woman's). At the same time you give up thinking and feeling yourself or at least from expressing your truth loudly, when it is really important. This means that you sacrifice a central part of your own identity. Submissiveness is almost always an (unconscious) hostility.

Att etablera dig som subjekt sker inte utan risker. Det kräver självförtroende och självkännedom. Och skapar självkänsla!

Establishing yourself as subject doesn't occur without risks. This demands self-confidence and self-knowledge. And it creates self-esteem.

Slavuppror möts alltid av motstånd - de forna härskarna och härskarinnorna fruktar att själva bli slavar och kan svårligen se jämlikhetens möjligheter. Det gäller att tänka klart och strategiskt.

The slaves rebellion is always met with resistance - the former rulers fear becoming slaves themselves and can hardly see the possibilities in equality. It's a question of thinking clearly and strategically [but not manipulatively!!??].

Att vara objekt

Being an object.

När du kämpar för att vara subjekt kommer detta ofta i konflikt med din önskan att vara objekt, önskan att bli begärd.

When you are struggling being a subject this will be in conflict with your desire of being an object, the desire of being desired for.

Du kanske frestas tro att denna längtan måste utrotas ur din personlighet. Detta vore en ny stympning, knappast värd sitt pris. Ett av dina begär är väl faktiskt att vara begärd? Den svåra konsten är att behålla ditt centrum.

Maybe you are tempted into believing that this longing has to be eradicated from your personality. This would be a new maiming, hardly worth its prize. Isn’t one of your desires to be desired? The hard task is to keep your center.

Childhood and adult needs...

Childhood and adult needs what's the difference?

Trying to fill childhood needs as grown ups always cause problems, bigger or smaller. And which are our adult needs actually?

Wondering... Perhaps I will come back to this later.

The video is a tip from a friend...

Won't Get Fooled Again...

We'll be fighting in the streets
With our children at our feet
And the morals that they worship will be gone
And the men who spurred us on
Sit in judgement of all wrong
They decide and the shotgun sings the song

I'll tip my hat to the new constitution
Take a bow for the new revolution
Smile and grin at the change all around me
Pick up my guitar and play
Just like yesterday
Then I'll get on my knees and pray
We don't get fooled again

The change, it had to come
We knew it all along
We were liberated from the foe, that' all
And the world looks just the same
And history ain't changed
'Cause the banners, they all flown in the last war

I'll tip my hat to the new constitution
Take a bow for the new revolution
Smile and grin at the change all around me
Pick up my guitar and play
Just like yesterday
Then I'll get on my knees and pray
We don't get fooled again
No, no!

I'll move myself and my family aside
If we happen to be left half alive
I'll get all my papers and smile at the sky
For I know that the hypnotized never lie

Do ya?

YAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

There's nothing in the street
Looks any different to me
And the slogans are replaced, by-the-bye
And the parting on the left
Is now the parting on the right
And the beards have all grown longer overnight

I'll tip my hat to the new constitution
Take a bow for the new revolution
Smile and grin at the change all around me
Pick up my guitar and play
Just like yesterday
Then I'll get on my knees and pray
We don't get fooled again
Don't get fooled again
No, no!

YAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Meet the new boss
Same as the old boss

What do we actually need?

Life-saving - what is actually life-saving??

What does a small child need to develop to a healthy and well-functioning individual?

Read an article about women's and men's roles when it comes to child-rearing. And about early bonding.

Thought about developing autonomy (autonomi och självständighet) as grown up. And a true, genuine autonomy, deep rooted and as natural, as for instance breathing, is in the individual...

Have thought further on the topic needs... Childhood and grown ups...Where trying to fill childhood needs always causes problems of different size...

I will blog more about this later...

Näring för själen…

from a bike-tour to work, a late summer's day.

Ledare av Göran Greider igår fick mig att börja fundera… Om behov... Finns inte på webben, men jag kanske skriver mer om vad som står i den senare...

Greider inledde den med orden:

"Jag häpnar alltid över hur litet det behövs för att plötsligt känna sig hoppfull. En förmiddag läser jag ett tunt urval av ny kinesisk poesi och tycker med ens att ett kikhål i den kinesiska muren öppnar sig."

Jag reagerade med en väldigt spontan och stark känsla:

"Ja, själen behöver också näring!!!"

Och detta gav upphov till en räcka med ytterligare tankar. Om behov, förnekande av behov. Om surrogat... Om det Stettbacher kallar perverterade behov. Om andra uttryck behov tar sig. Om icke fyllda behov. Om utnyttjande (av både människor och natur). Om att försöker man ändra sin terapeut eller (alla) andra terapeuter så är misslyckandet ofrånkomligt. Jag tror inte heller att det att ändra ett dysfunktionellt beteende till ett funktionellt heller helar. Att bara handlingen leder till befrielse, även om det kanske kan kännas väldigt skönt och befriande till en början...

”Jamen, nu vet du ju! Nu är det ju bara att bete sig på ett annat sätt, tänka på ett annat sätt osv.!!! (Vad, varför gör du inte et??? Varför går du inte ut i livet och gör det???).”

Jag tror inte på diverse tekniker, det där med manipulation, manipulativa koncept… Jo, de hyfsat intelligenta kan nog både det ena och det andra!!! Alla duktiga pojkar och flickor klarar nog det - en gång till och en gång till och kanske ytterligare en gång... Men vad har ändrats i slutänden? Och återigen jag att inte vi kan ändra en enda terapeut!!! Jo, skulle vilja skriva om detta med terapi, guruer, makt...

Och tänkte återigen på det där med att tysta röster… Om det där att

”...om du inte kliver upp där och uttrycker dig perfekt och mer än perfekt – fulländat… Inte förr får (bör) du upphäva din röst!!”

Du får inte börja upphäva den om du (ens) har små skavanker!!?? Använda den röst du har just här och nu, prova den röst du har, som du börjar utveckla och just genom övning erhålla färdighet!??? För när någonsin får manfärdighet? Finns den bara där helt plötsligt? Är den kanske medfödd? Så att du bara stiger upp där och kan??

För det är ju ganska genant om du inte gör det (tillräckligt) perfekt!? Något som i sanningens namn nog inte bara kommer från en själv utan också från (vissa) i omgivningen!??

Och hur många röster har därför aldrig höjts (hur många miljoner genom århundradena, ja, årtusendena?)?? Hur många har därför aldrig ansett sig värdiga att artikulera eller yttra sig?? Och, jo, är det inte så att vissa röster tystas (hur omedvetet det nu än sker)?? handlar det inte om översittar-, härskartendenser öäven på den allra lägsta nivån, även mellan dem som kanske egentligen har ganska liten makt och inflytande i samhället, håller inte även de på med detta (som någon slags kompensation, om än kanske omedveten)? Även av så kallat "upplysta"!!??

Det där att leva som man lär... Som nog är svårare än vi tror, ibland??

”Varför är så många människor besatta av den makt och kontroll över andra som rikedom (eller våld) kan ge? Varför finns det så mycket strider och hat i vår värld? Varför dödar medlemmarna av en viss religiös eller etnisk grupp medlemmar av andra grupper? Varför får så många människor diagnosen depression? Varför är det så stor efterfrågan på stämningshöjande medicin?

Det är uppenbart att vi inte är riktigt ’tillräkneliga’. Någonting djupt inom oss har inte blivit tillfredsställt. Jag tror att ’någonting’ är spädbarnets behov av kärlek. Det barn du var kan aldrig få den kärleken – igenting tillfredsställer detta djupa behov. Men sörjandet har kraft att läka oss – det kan göra oss hela igen och låta oss återerövra våra liv.” (Jean Jenson i ”Att återerövra sitt liv" s. 172-173).”

Men, nej, detta sker inte lätt... Det finns inga quick fixes, hur trevligt det än skulle vara...

---

Some silent thoughts after a bike-tour: on needs, surrogate needs, perverted needs. The expressions it take on different levels... A leader yesterday triggered a lot of thoughts...

Yesterday at work, after three meetings (awaking feelings, emotions, thoughts...) when I waited for my first pupil I threw some words down... What is worth living for?? What am I striving for? Saving the whole world, or what? Taking the risk that the whole world will collapse?? Let it happen!? “God’s will be done!?” Taking all and everything on my small, tiny shoulders?? Who should I rescue first??? And who can I rescue (and not least: who wants, and needs, to be rescued??? Honestly! And maybe; who needs to be rescued most?)?

What holes d we try to fill? What needs do we try to fill?

About silencing forces again... Who has been silenced? And who keep on raising their voices? Who did never speak up? Because they never thought they did it good enough for instance, their way of speaking up wasn't good enough?

Open, genuine, real communication... The longing for that... The search for that, the lack of it... Now some lunch here.

All earlier postings with the label Göran Greider (both in English and in Swedish).

Addition January 24: What is nourishment for the soul and what do we actually need?