Violations, punishments, trials to make the child obedient and what that has caused and causes in the adult life, in the society and the world…

Have come to think about violations again. Searched for old postings on this here. Found one in which you can read about the American therapist Jean Jenson on what she thinks violations are, inspired by Pia Mellody’s ideas. I use the "Summary" I made in English in this posting and have made small changes and additions in it.

Yes, different treatments were and are used as punishments and to make the child obedient. Used to silence it etc. And we take this with into adult life if we don’t get help to process them and these early experiences cause us a lot of problems depending on the degree we have gotten help to process them. Sometimes we have huge problems.

And some play this out on other people close to them who are in lower positions. Women usually on their kids because they haven’t gotten other power positions in this world. Men play them out on wife and kids if they have any, and/or at work depending on the power position he has there.

Miller speculates on what had happened if Hitler had had kids, i.e. if he had had objects to abreact on at home. Had he become that world tyrant as he became?

And what happen with those whose voices were entirely silenced? Who maybe never got a voice and didn’t get the opportunity to express themselves. And with those who had a voice and got the opportunity to express themselves, but in a, from the truth, disguised way.

About this Miller speculates in one of her last books, “The Body Never Lies – the Lingering Effects of Cruel Parenting.” About authors and other artists who expressed themselves, sometimes very bravely, but never really called early experiences in question. They became sick. Also see what the Norwegian physician Anna-Luise Kirkengen and her findings in this respect.

To come back to Jenson and Mellody; they mean it isn’t only a question of physical or sexual violations but also of emotional violations. Of disrespect even emotionally. Verbal violence, demands on perfectionism, neglect, abandonment and “exaggerated control of reality” (the child is told what to wear, what friends to have, how to think [and not think], what it shall believe in), they see all these things as violations.

And they also write about the phenomenon emotional incest, to use the child instead of the partner or another grown up as the intimate or confidant, something the child couldn’t escape or say no to, and something Mellody thinks is very common in our cultures, and what is a violation too according to them, an infringement on the child's integrity.

Jenson writes about an emotionally not accessible father, what that means to the child; giving it a feeling of not being good enough.

A mother “sick” because she was drunk and the children were hindered to disturb her or "give her troubles" [this mother wasn’t there for her kids either, absent, if not physically so emotionally/psychologically]. Threatened by their father if they did “disturb” her, with being spanked, and how THAT felt. Maybe so painful so they had to suppress that feeling. Probably because of their whole history and other experiences with their caregivers.

They write about growing up with many siblings, where each child didn’t get enough attention or time. That was an emotional violation. Neglect. Giving the child a feeling of being forgotten, and being unimportant.

And about a family in which all seemed to be kind and friendly (and maybe even caring, at least on the surface), but when the child tried to communicate something that worried it its mom used to change subject (not listening or not wanting to listen) and dad sat hidden behind the newspaper (not wanting to listen either, also avoiding the problem). An emotional violation. Being abandoned. Giving the child a feeling of being ignored and not being good enough (to be listened to, being taken seriously, being seen and cared for) etc.

The right to have ones feelings, emotions, thoughts, and to express them loudly just as anybody else, so long as you don’t harm anybody. Not become silenced. Again.

Men have had the power and money (material wealth), that is things that have made it and still makes it easier for them to raise their voices (and see the Norwegian Berit Ås with her Master Suppression techniques).

Altruism...

Harald Welzer.

[Tillägg 4 februari i slutet]. ]I ett läsarbrev på Millers webb finns ett brev från Olivier Maurel till socialpsykologen Harald Welzer (site in German only) som har skrivit boken "Gärningsmän - Hur helt vanliga människor blir massmördare" (vilken kommit ut på svenska och finns på förlag Daidalos). Lars Linder på DN har skrivit en recension eller artikel över boken (link to article in one of Sweden's biggest newspaper with review on Welzer's book, in Swedish).

Jag översätter större delen av brevet, snabbt och litet fritt (mina kursiveringar):

"Med stort intresse har jag läst er bok 'Gärningsmän - Hur helt vanliga människor blir massmördare' [på förlag Daidalos på svenska] på franska och har hittat många intressanta analyser, som har rättat till och korrigerat det jag redan visste från Browning och Goldhagen. Men på en avgörande punkt delar jag inte er syn. Jag är faktiskt förvånad att - som läsare av Alicer Millers 'För ditt eget bästa' [Har inte hunnit kolla titeln på svenska!], som också är nämnd i en fotnot - så refererar ni inte alls till vad hon har skrivit eller bevisat.

Hon skriver faktiskt i sin bok hur Tyskland [tyskarna] i början av 1900-talet vanligtvis levde under oket av ett auktoritärt, utvecklingshämmande sätt att uppfostra [!!! Som vi inte fick ifrågasätta och fortfarande inte får ifrågasätta!]. Det var kutym att slå barn nästan överallt i Europa och över hela världen, men Alice Miller visar på att grymhet och disciplin hade en särskild plats i det tyska sättet att uppfostra. Det är därför det är så förvånande att ni har lämnat detta utan övervägande.

Ni använder ofta termen 'normal' och 'de flesta normala människorna' - och redan detta i undertiteln till er bok - och ni strävar efter att demonstrera att dessa människor kan bli massmördare om omständigheterna så tillåter.

Men kan man karaktärisera människor som 'normala' vilka som barn måste uthärda grymheter från sina föräldrar och som inte fick ifrågasätta dem? De är förstås normala i så måtto att de anpassade sig till normerna för uppfostran som rådde då, men är de 'normala' om man jämför dem med barn som blev mötta och behandlade med respekt? Skulle ni anse djur normala - till exempel hundar eller hästar - om det hade blivit mirakulöst möjligt att deras föräldrar skulle ha behandlat dem med samma sorts våld som nästan alla tyska barn upplevde före nazi-tiden? Och detta under hela deras barndom och ungdom och ibland också efter sedan de kommit upp i åren? Skulle ni då inte säga att dessa djur hade blivit sjukgjorda och att de betedde sig onormalt? Idag är återverkningarna av uppfostrande våld bättre kända. Vi vet deras mångfaldigande likaväl som att slag, som föräldrar utdelar under slutförandet av hjärnan[s utveckling], blir inpäglat i dess djupaste skikt och påverkar det medfödda/naturliga beteendet hos barnet. /.../

Denna uppfostran ökar barnets potential för våld genom att tidigt ge det beteendemönster märkta av kallt och vredgat våld. Eftersom de är tvingade att aceptera slagen utan någon reaktion, ackumuleras raseri i dem vilket kommer att tagas ut på alla syndabockar som råkar vara tillgängliga [inklusive egna barn senare!!!]. Det har visats dem att våld mycket väl kan utdelas mot andra 'för deras eget bästa'. Med andra ord, gjorde det uppenbart för dem att detta är normalt och lämpligt - i någon slags abstrakt idé om 'godhet' - att tillfoga våld mot försvarslösa varelser [som inte kan försvara sig varken fysiskt eller med ord, och som också är kanske helt och totalt beroende].

I tillägg till detta så skadar detta förmågan till medkänsla [istället för motsatsen!!], vilket är ett av de bästa sätten att sätta stopp för våld. För att inte lida alltför mycket och även för att kunna överleva, måste slagna barn stänga av sig själva från sina känslor. Men genom att förhärda sig mot sina egna känslor. förhärdar de sig också mot känslor från andra; sålunda kan det inte förvåna att de senare är kapabla till kallblodigt mördande. Våldet under vilket de led, har också förstört den mest universella etiska principen, den gyllene regeln i dem att 'Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger' [Matt. 7:12, Bibel 2000. In English] därför att deras våldsamma föräldrar har lärt dem motsatsen. Detta våld har raderat ut den ursprungliga instinkten att skydda de unga, sin avkomma, därför att de måste uthärda sina föräldrars aggression från tidigt i livet. Är det då förvånande om de är kapabla att mörda barn kallblodigt och under krigsomständigheter och under stöd av en stöttande ideologi? [se den amerikanske neurobiologen Jonathan Pincus om samhälleligt bifall!!!].

Till slut har Alice Miller också bevisat att exakt samma känslor för vad som är etiskt rätt lika väl som för logiskt tänkande blir skadat/förstört [!!!Ja, även det logiska tänkandet blir skadat!!] hos slagna barn, som blev slagna för 'sitt eget bästa', därför att de associerar våld som någonting gott och accepterar denna motsägelse. Barn vars moralkategorier/moraluppfattning och intelligens har blivit skadad i sådan utsträckning kan då lyssna på de mest galna och skymfliga tal liknande dem Hitler och hans efterföljare höll, utan att protestera och till och med lyssna på dem med upprymdhet och segerglädje. Dessutom, vanan att lyda våldsamma bud, inlärda sedan tidig barndom, förbereder uppenbarligen människor för att underordna sig militär disciplin lika väl som våldsamma politiker som lockar fram minnet av faderlig disciplin och personlighet.

Av dessa anledningar tror jag inte att man kan hävda att massmördare var 'normala' mänskliga varelser, eller endast göra så mellan många citationstecken! Uppfostran i forna Jugoslavien, i Ruanda och Kambodja var också märkt av stort våld.

Att ni inte tog hänsyn till Alice Millers insikter/förståelse har förvånat mig inte mindre eftersom ni påstår - när ni för frågan om oberoende på tal - att 'förmågan till autonomi förutsätter upplevelsen av tillgivna band och av lycka'!

Känner ni till Samuel och Pearl Oliners studie om uppväxten hos mer än 400 'i nationen rättskaffens [människor]' vilka demonstrerade den mycket anmärkningsvärda förmågan att tänka och agera självständig [tror han syftar på 'Righteous People in the Holocaust.' by Samuel and Pearl M. Oliner, edited by Israel Charney, som kom 1989]? I deras svar framkommer följande punkter klart: de hade älskande föräldrar som lärde dem altruism (troligen mer genom att vara rollmodeller än genom sina tillrättavisningar), föräldrar vilka litade på dem och vilka gav dem en ickeauktoritär och ickeförtryckande uppfostran.

Enligt er är massmördare 'normala' människor, medan de 'rättskaffens' snarare är ovanliga personligheter /.../ Borde man inte fortsätta antagandet att dessa var ordinära, normala barn som blev verkligt normala vuxna därför att de växt upp på ett sätt som tog hänsyn till deras personlighet?

Men det som gör det så svårt att ta konsekvenserna av en våldsam uppfostran i beräkningen är faktumet att vi alla mer eller mindre har måst uthärda dylik uppfostran och att det är en av de första slutsatser man drar att den är den normala och fördelaktiga [för att skydda sig själv mot smärtan av insikten om hur det verkligen var!??]."

Jag tyckte det var ganska intressant att läsa att Maurel anser att älskande förädrar, som inte använder en auktoritär eller förtyckande metod att uppfostra sina barn lär sina barn altruism!! Vilket också innebär att egoism också är något som man lär av sina föräldrar?? Och jag tänker också på fenomen vi ser i samhället idag, som man öppet går ut med (nyliberaler som är anhängare av Ayn Rand inte minst. Jag sökte på inlägg om Ayn Rand och fick upp bland annat detta, detta och detta inlägg).

Se också bland annat Jonathan Pincus forskning om seriemördare (här alla inlägg under kategorin J.H. Pincus, 27 stycken!!).

Harald Welzer jobbar här. Se också Center for Interdisciplinary Memory Research.

Mexikanskan María Pía Lara har också kommit med boken "Narrating Evil. A postmetaphysical theory of ­reflective judgment" (Columbia University Press), vilken Linder också nämner i sin artikel.

Olivier Maurel har bland annat skrivit boken "La Fessée" (La Plague, 2005) och han har skrivit denna som rapport till FN:s studie över våld mot barn??

Publikationer av Samuel och Pearl Oliner här. Se “Do Unto Others: Extraodinary Acts of Ordinary People” av Samuel Oliner (Westview Press, Boulder, Colorado, 2003), om denna bok står det:

“This book explores what gives an individual a sense of responsibility, what leads to the development of care and compassion, and what it means to put the welfare of others ahead of one's own. Having been saved from the Nazis at age 12 as the result of one non-Jewish family's altruism, Oliner has made a lifelong study of the nature of altruism. Weaving together moving personal testimony and years of observation, Oliner makes sense of the factors that elicit altruistic behavior-exceptional acts by ordinary people in ordinary times.”

Video med Samuel Oliner se nedan. Se mer om de personer som nämnts i texten ovan här nedan (på engelska).

Jag skulle vilja skriva nästa inlägg om vad Pia Melody betraktar som kränkningar... För att kanske ytterligare öka insikten och förståelsen för hur barn upplever saker och för vad vi upplevde som kränkningar när vi var barn. För att vi på sikt ska förstå mer och mer om varför vi har de problem vi har...

---

I translated almost the whole letter from Oliver Maurel to Harald Welzer above. You can read it in its origin at Miller's web, here.

I thought it was very interesting that Maurel wrote that he thinks altruism is something a child learns from his/her parents... And I think egoism must be taught too... Thought of all neoliberals having Ayn Rand as guru... I have only read about Rand at the net, bt what Ihave read so far and the ideas her followers hasn't appealed to me at all...

But first and foremost it means a lot to read about people questioning (and thus also condemning and viewing as wrong)and pinting out things, such as:

"an authoritarian, repressive educational manner /.../

...the repercussions of educational violence /.../

...the implementation of the brain, become impressed into its deepest layers and impact the innate behaviors of the child./.../

...this education impairs the ability for compassion, which is one of the most effective means to put a brake on violence. In order not to suffer too much or even in order to survive, beaten children must cut themselves off from their feelings. But by hardening themselves against their own emotions, they also harden themselves against the emotions of others; thus it cannot astonish that they later are capable of a cold-blooded murder. The violence, under which they suffered, has also destroyed within them for example the most profound and universal ethical principal, the golden rule: «Do not do unto others what you do not wish to be done to you» because their violent parents have taught them the opposite. This violence has erased within them the primal instinct to protect their young, their offspring, because they had to suffer their parents’ aggressions from their early childhood on./.../

Finally, Alice Miller has also proven that exactly the senses for what is ethically right as well as for logical thinking are damaged in beaten children who are beaten «for their own good» because they associate violence as something good and accept this contradiction. Children whose moral categories and intelligence have been damaged to such an extent can then listen, without protest or even with elation, to the most insane and outrageous speeches, like those of Hitler and his following. Furthermore, the habit to obey violent commands, learned since childhood, evidently prepares people to submit to military discipline as well as to violent politicians that call forth the memory of paternal discipline and personality./.../

...demonstrated the very remarkable ability to think and act for themselves? In their answers, the following points emerge clearly: they had loving parents who taught them altruism (probably more by being role-models than through their admonitions), who trusted them and who granted them a non-authoritarian and non-repressive education./.../

demonstrated the very remarkable ability to think and act for themselves? In their answers, the following points emerge clearly: they had loving parents who taught them altruism (probably more by being role-models than through their admonitions), who trusted them and who granted them a non-authoritarian and non-repressive education."

But I react at something in this text, as to Barbar Rogers introduction to this letter, as if what Welzer has written is some kind of abuse against Alice Miller personally, as if it is SHE that is hurt... Of course she can be on behalf of all of us who have been hurt, but there is a but... As the mother that became hurt!!?? Or how shall I express this? Alice Miller has done a lot, and mayb meant enormlously for this topic (mental health and illhealth) but isn' the main question child-abuse, and not Alice Miller and her feelings???

I have linked earlier postings and new sites... Many (most of them??) are in English.

I would like to write about what Pia Melody view as violations... Which can increase the understanding and insight for and about how children experience things, and for things it maybe had to suppress to survive...

See more about Samuel Oliner here and here (??).

photos on Samuel Oliner.

See excerpt from "Hitler's Willing Executioners: Ordinary Germans and the Holocaust" by Daniel Jonah Goldhagen. And more about this book here. Goldhagen in his own words. His homesite and about him at Wikipedia.

Daniel Jonah Goldhagen.

About Christopher Browning at Wikipedia. The controversy between Goldhagen and Browning here and here for instance.

Addition February 4: see Alice Miller on the political consequences of child-abuse here.

Alice Miller wrote:

"But working toward a better, more aware future cannot be done in isolation from the ongoing attempt to understand our history in all its facets, for us as individuals and as society. The work started by Lloyd deMause and continued by him and other psychohistorians is to my knowledge the first systematic research in this direction.

The history of child-rearing might be more illuminating than many others in illustrating the dangers for society at large attendant on willful ignorance about child development. The ongoing research on babies from birth to three might be helpful for eventually overcoming this ignorance. It may enable some historians to raise more frequently the question raised for the first time by Lloyd deMause: what does it feel like to be an abused infant, without any enlightened witnesses?

Unfortunately, the early childhood of people who recently mercilessly killed in Rwanda has not yet become an issue for psychological or sociological investigation.

But should empathic psychohistorians once become interested in finding out and describing the atmosphere of the first years of the killer's life, they could probably be able to explain some of the events that still seem inexplicable."