Näring för själen…

from a bike-tour to work, a late summer's day.

Ledare av Göran Greider igår fick mig att börja fundera… Om behov... Finns inte på webben, men jag kanske skriver mer om vad som står i den senare...

Greider inledde den med orden:

"Jag häpnar alltid över hur litet det behövs för att plötsligt känna sig hoppfull. En förmiddag läser jag ett tunt urval av ny kinesisk poesi och tycker med ens att ett kikhål i den kinesiska muren öppnar sig."

Jag reagerade med en väldigt spontan och stark känsla:

"Ja, själen behöver också näring!!!"

Och detta gav upphov till en räcka med ytterligare tankar. Om behov, förnekande av behov. Om surrogat... Om det Stettbacher kallar perverterade behov. Om andra uttryck behov tar sig. Om icke fyllda behov. Om utnyttjande (av både människor och natur). Om att försöker man ändra sin terapeut eller (alla) andra terapeuter så är misslyckandet ofrånkomligt. Jag tror inte heller att det att ändra ett dysfunktionellt beteende till ett funktionellt heller helar. Att bara handlingen leder till befrielse, även om det kanske kan kännas väldigt skönt och befriande till en början...

”Jamen, nu vet du ju! Nu är det ju bara att bete sig på ett annat sätt, tänka på ett annat sätt osv.!!! (Vad, varför gör du inte et??? Varför går du inte ut i livet och gör det???).”

Jag tror inte på diverse tekniker, det där med manipulation, manipulativa koncept… Jo, de hyfsat intelligenta kan nog både det ena och det andra!!! Alla duktiga pojkar och flickor klarar nog det - en gång till och en gång till och kanske ytterligare en gång... Men vad har ändrats i slutänden? Och återigen jag att inte vi kan ändra en enda terapeut!!! Jo, skulle vilja skriva om detta med terapi, guruer, makt...

Och tänkte återigen på det där med att tysta röster… Om det där att

”...om du inte kliver upp där och uttrycker dig perfekt och mer än perfekt – fulländat… Inte förr får (bör) du upphäva din röst!!”

Du får inte börja upphäva den om du (ens) har små skavanker!!?? Använda den röst du har just här och nu, prova den röst du har, som du börjar utveckla och just genom övning erhålla färdighet!??? För när någonsin får manfärdighet? Finns den bara där helt plötsligt? Är den kanske medfödd? Så att du bara stiger upp där och kan??

För det är ju ganska genant om du inte gör det (tillräckligt) perfekt!? Något som i sanningens namn nog inte bara kommer från en själv utan också från (vissa) i omgivningen!??

Och hur många röster har därför aldrig höjts (hur många miljoner genom århundradena, ja, årtusendena?)?? Hur många har därför aldrig ansett sig värdiga att artikulera eller yttra sig?? Och, jo, är det inte så att vissa röster tystas (hur omedvetet det nu än sker)?? handlar det inte om översittar-, härskartendenser öäven på den allra lägsta nivån, även mellan dem som kanske egentligen har ganska liten makt och inflytande i samhället, håller inte även de på med detta (som någon slags kompensation, om än kanske omedveten)? Även av så kallat "upplysta"!!??

Det där att leva som man lär... Som nog är svårare än vi tror, ibland??

”Varför är så många människor besatta av den makt och kontroll över andra som rikedom (eller våld) kan ge? Varför finns det så mycket strider och hat i vår värld? Varför dödar medlemmarna av en viss religiös eller etnisk grupp medlemmar av andra grupper? Varför får så många människor diagnosen depression? Varför är det så stor efterfrågan på stämningshöjande medicin?

Det är uppenbart att vi inte är riktigt ’tillräkneliga’. Någonting djupt inom oss har inte blivit tillfredsställt. Jag tror att ’någonting’ är spädbarnets behov av kärlek. Det barn du var kan aldrig få den kärleken – igenting tillfredsställer detta djupa behov. Men sörjandet har kraft att läka oss – det kan göra oss hela igen och låta oss återerövra våra liv.” (Jean Jenson i ”Att återerövra sitt liv" s. 172-173).”

Men, nej, detta sker inte lätt... Det finns inga quick fixes, hur trevligt det än skulle vara...

---

Some silent thoughts after a bike-tour: on needs, surrogate needs, perverted needs. The expressions it take on different levels... A leader yesterday triggered a lot of thoughts...

Yesterday at work, after three meetings (awaking feelings, emotions, thoughts...) when I waited for my first pupil I threw some words down... What is worth living for?? What am I striving for? Saving the whole world, or what? Taking the risk that the whole world will collapse?? Let it happen!? “God’s will be done!?” Taking all and everything on my small, tiny shoulders?? Who should I rescue first??? And who can I rescue (and not least: who wants, and needs, to be rescued??? Honestly! And maybe; who needs to be rescued most?)?

What holes d we try to fill? What needs do we try to fill?

About silencing forces again... Who has been silenced? And who keep on raising their voices? Who did never speak up? Because they never thought they did it good enough for instance, their way of speaking up wasn't good enough?

Open, genuine, real communication... The longing for that... The search for that, the lack of it... Now some lunch here.

All earlier postings with the label Göran Greider (both in English and in Swedish).

Addition January 24: What is nourishment for the soul and what do we actually need?