Slog mig plötsligt vad Alice Miller skrivit om guruer och ledare, se bland annat sidan 157 i ”Vägar i livet”:
”Med ledare och guruer är det svårt att säga var det medvetna upphör och det omedvetna börjar manifestera sig. Mången guru drivs av krafter som han själv inte är medveten om. Annars behövde han inte bygga upp ett så komplicerat system åt sig att han endast med destruktiva medel kan vidmakthålla det. /…/
Bland sekternas grundare finns många paranoida och megalomana [storhetsvansinniga] psykotiker som i mängden av anhängare söker skydd mot den egna ångesten, i det att de erbjuder sig som hjälpare eller helbrägdagörare./…/
…de vill undkomma sin barnsliga vanmakt och bekämpa denna på det symboliska planet samtidigt som erbjuder de sig som räddare, eftersom de genom sina anhängares lovprisningar äntligen känner sig mäktiga istället för vanmäktiga. Men så fort de fruktar att bli genomskådade tvingar de med hotelser sina lärjungar att tiga. Självmord är en extrem form av tigande.”
Tänker på vad Ingeborg Bosch skriver om hjälp- och maktlöshet (dvs. om vanmakt). Om försvaren falsk makt vrede och falsk makt förnekande av behov (False Power Denial of Needs)… Försvar som ger oss en falsk känsla av makt och som är verksamma även idag som vuxna i den mån vi inte har bearbetat det som var upphovet till dessa försvar.
Tidigare postningar under kategorin powerlessness, power, power abuse, the need for power och the need for power and control. Se också om backward psycho classes.
Tror vi kan möta detta hos både ledare av olika storlekar (dvs. på lika nivåer), hos terapeuter och andra hjälpare (både profesionella och även på det privata området) m.m.
Men försvaren mot hjälplösheten då kan också yttra sig på andra sätt, helt motsatta mot (den oemotståndliga) driften och enorma behovet att skaffa sig makt tror jag...
---
Struck me yesterday all of a sudden about what Miller has written about healers (of all kinds, in form of therapists, both educated and not) and about gurus and leaders of all kinds, and quoted a passage in Miller’s book “Paths of Life” from page 157 in the Swedish edition. A passage where it stands that gurus and leaders of all kinds (even in the form of helpers) at last feel (or can feel or are given the opportunity to feel) powerful (potent) instead of powerless (impotent!?) when and if they get power (over a "weaker")... But as soon as they fear being seen through they force their disciples to silence. And suicide is the extreme form of silence Miller writes.
Above I have linked to earlier postings about these topics and connected topics.
On Miller's web it stands about "Paths of Life":
"How do our first experiences of pain and love affect our future adult lives and our relationships with others? This is the key question which runs through the seven 'life stories' collected here. Each scenario is a fictional account of a damaged past and the repercussions it has in later life. The narratives explore the suffering and loneliness felt in the individual's formative years. For some, the pain and inner isolation has dominated their adulthood and prevented them from enjoying fulfilling relationships despite the desire and need for contact and communication. For others, old fears and defensive patterns have been conquered, enabling them to enter into healthy relationships and find contentment."
from one of two places where I use to write.
I haven't quite understood this!?
See here, here and here.
What a birthday present...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar