Jane...

från promenader februari 2007.

Jean Jenson skriver i "Att återerövra sitt liv" på sidan 27-28:

"Jane har nu gått på ACA- eller CODA-möten en gång i veckan under mer än ett år och har läst många självhjälpsböcker om medberoende och dysfunktionella familjer.

Hon har lärt sig hur hon kan tala om för sin man att hon inte vill åka och fiska på deras semester eller träffa hans familj varje jul och att barnen ockå ska ha något att säga till om i dessa frågor (att sätta stopp); hon låter inte längre sin arbetskamrat utan vidare lägga armen om axlarna på henne och ge henne en kram (att sätta gränser); hon har slutat ringa till sina mamma flera gånger om året för att 'få' henne att göra en mammografi (att vägra att ta på sig ansvar som inte är hennes); och hon har skapat rutiner som gör att alla i familjen delar på uppgifterna i hemmet så att hon inte längre gör allt hushållsarbetet och dessutom arbetar heltid.

Trots detta känner Jane sig inte så lycklig som hon trodde att hon skulle göra efter dessa förändringar. Någonting fattas.

Jane käner sig fortfarande sårad, arg, förbittrad, åsidosatt, rädd för att säga och till och med för att tänka vissa saker. Hon kan inte bara koppla av och läsa en bok eller ta en promenad. Hon nedvärderar fortfarande sig själv, känner sig otillräcklig som maka och mor, och undrar om hon gör tillräckligt bra ifrån sig på jobbet.

Hon tycker ibland att hon är elak mot sin man och sina ban och att hon borde kunna kontrollera sitt humör bättre. Detta är två insikter som tycks ha utvecklats parallellt med henne nya förståelse för sig själv."

Jenson tror inte att de räcker bara med att lära sig korrigerande beteenden (s. 32).

Se inlägg om "Kristendom utan helvete". Min mormor pratade med oss (mig??) om att ett olydigt barns hjärta blev alltmer svart för varje olydnad... Det lät jätteäckligt, otäckt... Ett svart hjärta ville ju ett barn inte ha...

Se tidigare inlägg om disobedient child, olydigt barn. Se också Arthur Silbers Alice Miller-artiklar som många behandlar detta fenomen, med lydnad, olydnad...