Klaus Barbie (I chose a picture of him, but I think there has existed people of his caliber later in history - and in different parts of the world too).The second part/half of this posting is in English. The links in the Swedish text are in English.
Alice Miller skriver i ”The Political Consequences of Child Abuse” (min översättning):
fortsättning följer...“Fastän romaner och biografier i århundraden har sysslat med ämnet barnmisshandel i alla dess former, har samhället varit långsamt att erkänna hur ofta detta övervåld är begånget. Först under de senaste tjugo åren har det skett en verklig utveckling i detta avseende, och merparten av detta beroende på ett litet antal forskare och framför allt på media [???].
Konsekvenserna av väldigt tidiga övergrepp för offren i deras [senare] vuxna liv är fortfarande underskattade och ibland kämpad, striden för. Ämnen som är involverade har blivit vida ignorerade och de är i motsvarande grad litet omnämnda i historiska och antropologiska studier.
Sålunda har sociologen Wolfgang Sovsky varit förmögen att skriva ett annars imponerande arbete över våldets olika former, utan att ge oss en enda referens till barndomsdimensionen.
Han ger avsevärt utrymme åt överlagt tillfogande av våld, kallande det ’mystiskt’, fastän det är lätt förklarligt så fort vi stödjer idén att kropparna hos förövarna, torterarna och orkestrerarna av organiserad människojakt kan ha lärt sin ödesdigra lektion väldigt tidigt och sålunda mycket effektivt [också! Tack vare att det lärdes in tidigt i livet].
Även Goldhagen begränsar sig till en fenomenologisk diskussion om människor som frivilligt deltog i tortyr och förödmjukelse av andra, utan göra något övervägande om deras barndom.
Han ägnar mycken uppmärksamhet åt förövarnas känslor, ett ämne som hittills vida ignorerats, men utan bakgrund i deras tidiga uppväxt förblir deras beteende mystiskt.
Läsaren söker förgäves efter en förklaring. Vad fick respekterade medlemmar av samhället att plötsligt agera som monster? Hur kunde en före detta lärare som Klaus Barbie, och andra män, beskrivna av sina döttrar som fäder som brydde sig, få oskyldiga människor torterade eller till och med själva tortera dem? Goldhagen tar inte itu med denna fråga. Han är uppenbarligen övertygad om att hänvisningar till traditionell antisemitism i Tyskland ger oss tillfredsställande svar. Det gör de inte.
Hypotesen att tysk antisemitism var den verkliga orsaken till förintelsen har med rätta blivit kritiserad, genom att framhålla en jämförelse med första världskriget. Vid den tiden var antisemitismen lika stark i Tyskland men ingen organiserad utrotning resulterade.
Och varför fanns ingen förintelse i andra antisemitiska länder: Polen, Ryssland och andra delar av Europa? Argumentet att arbetslöshet och fattigdom orsakade en ofantlig allmän frustration som blev avlastad via massmorden av judar i Weimarrepubliken är knappast övertygande, därför att Hitler snabbt lyckades få arbetslösheten under kontroll.
Det måste ha funnits andra faktorer i omlopp som hittills har blivit ignorerade, faktorer som i viss mån kan förklara varför förintelsen ägde rum i Tyskland och varför den ägde rum vid just denna tidpunkt snarare än vid någon annan. Enligt min syn så är en möjlig opererande faktor den destruktiva uppfostringsstilen som vitt praktiserades på små barn runt sekelskiftet i Tyskland, en stil som jag utan tvekan refererar till som en universell misshandel av spädbarn.
Naturligtvis har barn i andra länder blivit och är fortfarande dåligt behandlade under namn av uppväxt och vårdgivande, men knappast som babyar och knappast med den systematiska grundlighet som var karaktäristisk för den preussiska pedagogiken. I de två generationerna före Hitlers tillträdande till makten, var genomförandet av denna metod bringad till fulländning i Tyskland.
Med denna grund att bygga på, kunde Hitler slutligen åstadkomma det han ville: 'Mitt uppfostringsideal är hårt. Allt som är vekt måste hamras bort. I fästningarna av mina militära order kommer en ung generation att växa för att inge fruktan hos världen. Våldsam, kraftfull, orädd, grym ungdom är vad jag vill ha. Unga människor måste vara allt detta. De måste kunna utstå/tåla smärta. Det får inte finnas något vekt eller mjukt i dem. Det fria, härliga rovdjuret måste blixtra från deras ögon. Jag vill ha dem starka och vackra… På det sättet kan jag få till saker på ett nytt sätt.'
Detta uppfostringsprogram, vilket rörde sig kring utrotandet av allt livgivande, var föregångare till Hitlers planer om utrotningen av en hel nation. Det var sannerligen förutsättningen för den ultimata framgången i hans planer.
De otaliga och vitt lästa traktaten av Dr. Daniel Gottlieb Moritz Schreber, uppfinnaren av Schreberträdgården /…/ är av huvudintresse här. Somliga av dessa kom ut i så många som 40 utgåvor och deras centrala bekymmer var att instruera föräldrar till systematisk uppfostran av sina små barn från den allra första dagen i deras liv.
Många människor, motiverade av vad de trodde var de bästa intentioner, åtlydde de råd som gavs dem av Schreber och andra författare om hur man bäst uppfostrar sina barn om man ville göra dem till förebilder för det tyska riket.
De gjorde detta utan att ens avlägset misstänka att de utsatte sina barn för en systematisk form av tortyr med långsiktiga effekter. Tyska ordspråk och slagord som ”Prisa det som gör dig hård” och ”Det som inte dödar dig stärker dig”, som fortfarande hörs av uppfostrare av den gamla stammen, har troligen sitt ursprung här [hur många av oss hör inte dessa ord än idag?? Och vilka använder dem? Kan det vara makten? Ganska moralistiskt slående sig för bröstet!!? Inte minst i backlashen i samhället av idag??].
Morton Schatzman som citerar mycket upplysande passager ur Schrebers skrifter, är av åsikten att här befinner vi oss i närvaron inte av barnuppfostringsmetoder utan om systematiska instruktioner om barnförföljelse [och i en omfattning som kanske inte existerat tidigare?? Men nog existerade och fortfarande existerar, men inte alls lika allmänt och kanske inte lika konsekvent som då. Liksom att medlen att förgöra andra människor var 'bättre' under 1900-talet än de kanske någonsin varit tidigare? Mina små funderingar]. En av Schrebers övertygelser är att när barn gråter skulle de fås att upphöra med detta genom användande av ’fysiskt märkbara varningar (tillrättavisningar, förmaningar),’ försäkrande läsaren om att ’dessa procedurer är bara nödvändiga en, eller allra högst två gånger, och sedan är man herre över barnet för all framtid [!!!]. Från och med nu kommer en enda blick, en enda hotande gest att vara tillräcklig för att underkuva barnet [något som nog tyvärr kanske inte så få barn kan uppleva även idag både här och där i världen, men inte den omfattningen som är beskriven ovan, för att sedan utsättas för en massa andra övergrepp senare och på det sättet skapas diktatorer, serimördare osv. också idag??]. Framförallt, det nyfödda barnet skulle bli drillat från den allra första dagen att lyda och avstå från att gråta [Se tidigare postning om "Crying..."!!!! Och i denna om barnets behov av närhet och uppmärksamhet].
Idag kan människor, som har växt upp i allt annat än det som ens avlägset närmar sig ett mänskligt sätt, knappast att kunna föreställa sig noggrannheten och orubbligheten med vilken Schreber själv genomförde detta program. Psykoanalytikern Wilhelm G. Niederland citerar exempel som kastar ljus över beteendet i vardaglig praktik, under decennier, vad gäller barnuppfostran; till exempel, recept över hur man räknade ut hur man skulle lära det lilla barnet ’konsten i självförnekelse’ [och självbehärskning, självkontroll!?? Barnet skulle inte skämmas bort för allt smör i Småland!??? För hur skulle det bli om barnet fick som det ville?? Om barnets omättliga (??) begär fick fritt utlopp!!]. ’Metoden ska vara enkel men effektiv: barnet placeras i knäet hos en barnflicka medan den senare äter eller dricker vadhelst hon önskar. Hur enträgna de orala önskningarna hos det lilla barnet än kan bli i denna situation, får de inte belönas.’
…systematic instruction in child persecution. One of Schreber's convictions is that when babies cry they should be made to desist by the use of ‘physically perceptible admonitions,’ assuring his readers that ‘such a procedure is only necessary once, or at the most twice, and then one is master of the child for all time. From then on, one look, one single threatening gesture will suffice to subjugate the child.’ Above all, the newborn child should be drilled from the very first day to obey and to refrain from crying [see earlier posting on "Crying..." and there about the small child's need for touching and attention - that about a child's actual needs!]."“Many people motivated by what they thought to be the best of intentions complied with the advice given them by Schreber and other authors about how best to raise their children if they wanted to make them into model subjects of the German Reich. They did this without even remotely suspecting that they were exposing their children to a systematic form of torture with long-term effects.
Germany sayings and catch-phrases like ‘Praise be to the things that make us tough’ and What doesn't kill us will strengthen us,’ still to be heard from educationists of the old school, probably originated in this period [and reveals, even today, how we have been brought up, because people today use these sayings!! And probably believe in them? How many of us haven't heard these words? And still hear them? Said by who? The power, in the general bachlash in society of today, to "tougher and harder grips"?? Hearing that increasing violence is caused by "too loose grips"!??].
And how many of us haven't heard the words or things similar to those:
"They must withstand pain. There must be nothing weak or tender about them" (Adolf Hitler about the youth in Germany).
"Psychoanalyst Wilhelm G. Niederland quotes examples that cast light on the everyday practical conduct of child-rearing in those decades; for example, recipes for inculcating the 'art of self-denial' into infants. 'The method should be simple and effective: the child is placed on the lap of its nanny while the latter is eating or drinking whatever takes her fancy. However urgent the infant's oral needs may become in this situation, they must not be gratified.'
And what have we been exposed to on top of this? Confusing us even more? And making life difficult? And how many of these things have we passed further, both knowing and not knowing that we are doing wrong?
I think we are made so thick-skinned in different areas and to different degrees that we don't really realize how things actually feels in a child!? That it is so painful the child has to suppress it, maybe (or probably) even before it has felt it, using defences and Denial of diffrent sorts to protect itself. And couldn't this make us furios, raging and despaired (to say it mildly)??
And these defences are later shown as dysfunctional behaviors (because our dysfunctional behaviors are defences actually with all what that means!??), behaviors too many therapists and helpers only try to change to functional, not wanting to deal with what's beneath really?? Afraid of doing so!?? Because then they would have to confront themselves with a history they haven't processed and which feels too painful to confront (an unconscious fear, because they aren't really in touch with their/the fear either??).
But I think speaking loudly about these topics can mean a lot for a greater freedom in us, if we don't meet a helper daring to confront these things in a way that would be good, and not more harming, for us... Yes, I wonder if not narrating can mean a lot?? In long term and with a lot of struggles and difficulties... Because, yes, we should be careful with "gurus" of different kinds.
See Morton Schatzman's book “Soul Muderer – Persecution in the Family” and the article ”Another Soul Murderer”. Which it is about!? Murdering small children's souls?? From very early in life even!? And this is what it is about, not too seldom (but in different degrees): persecution (förföljelse in Swedish) of children in the family (and later on in life; school etc.)!?
See earlier posting, on "Altruism..." Where it stands more about Goldhagen etc. And see about the ruling classes paranoia another theme on the same subject!? And also about bigotry.
And a grown up with insatiable, unrestrained needs (of power, wealth, money, things etc.) what are they about? How has he (she) got those? And how are they expressed? Who do the most harm in the world? Are they born like this? Haven't these persons been brought up strictly enough?
I don't think so... If a person got what she/he needed as a child then he/she doesn't have unrestrained needs probably at all, not of any kind (but this is rare?? Maybe not even existing? And maybe it will never exist either? Because such a perfect upbringing will never occur? Which doesn't mean we shouldn't try to improve our ways of raising children! On the contrary; we should improve them, much more!?). And functions better in society too... Is living a much better life than many of us do?? Trying to fill our childhood needs instead of our grown ups?? Our true grown up needs!? Maybe not even admitting to those grown up needs either!? (I am probably not good at this at all either or very little?).
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar