Evilness and responsibility...

Katrin Himmler.

When I come back from work I would like to blog about this blogposting. I needed to digest it for some days... This posting was great!!!

---

A Swedish woman, Katrin Kielos, has written a summary * of a lecture held by a Katrin Himmler in Uppsala recently. Katrin Himmlers grandfather was brother to Heinrich Himmler.

Anja is referring to this summary.

In this Kielos writes that the psyches of the SS-men have been studied by psychologists. And these studies shows that these men get high scores concerning authoritarian tendencies **, a general cynicism, a feeling that the world is evil (which Anja thinks can be used as an alibi to be evil oneself, “eat or be eaten”-arguments), identification with the power and a resistance towards human softness and weakness.

But Kielos draws conclusions that these tendencies laid there slumbering in the personality and wouldn’t have come to expression if the spirit of the age hadn’t allowed it. Anja doesn’t agree with this. She thinks that human beings have always found ways of expressing their personality and of giving vent to their needs of oppression/oppressing. She thinks a special permission isn’t necessary for this. She rather thinks that we have become well too blind to the evilness in everyday life.

But of course the men who had the ideas about this project – the Holocaust, to kill all Jews (and other not desired) – had great use of a certain sort of people, and without this sort of people this project wouldn’t have been able to perform.

The problem with the notion that ”the society sanctions evilness” is that this frees the perpetrators from (any) responsibility and gives the responsibility to the people who didn’t act. A classical manoeuvre. The one that has acted wrongly can with a thesis like this in his (her) back always ask

“Why didn’t anyone hinder me from committing those inhuman crimes?”

Another problem with this thesis is that one makes an assumption about the silent mass’s obvious goodness. Where does one get this from? If the big mass in Germany, let’s say 75% of the population, in fact thought it was RIGHT to kill the Jewish part of the population, their neighbours and co-workers, how can one then see this mass as good? Isn’t it a big difference if one is a viewer/bystander to what’s happening because you agree, or if you are a bystander/viewer because you belong to a minority and you are scared to death?

Isn’t it a big difference for how we see the world, and on a, supposed, “innate evilness which can lie slumbering in us ALL” which comes to expression when the environment sanctions this? Blaming that, instead of taking responsibility?? Hiding behind this explanation??

Kielos sees it as a mystery that “ordinary people commits wholesale murders", but think if evil people in fact are common?? We would want that good people were the most common, but think if the world doesn’t looks like that? If evil people who in fact CAN hurt others very badly, deliberately, in cold blood, are common, how shall we then view the world?

During the homicide in Rwanda almost all ordinary people joined the murdering. But all didn’t join. All couldn’t just go from being ”ordinary people” to effective and cold-blooded murderers. And isn’t it more interesting to emphasize this – that ALL in fact aren’t capable of hurting their fellow human being – than nagging about “the mystery about evilness” as if we can’t do anything about the evilness, as if it was a natural law, a law saying that we all can have this evilness in us. Couldn’t we welcome the fact instead that there are people who succeed in resisting the environments sanctions of sadistic behavior and in spite of this don’t revert to cruelness themselves?

Couldn’t we assume that we ALL can become as these persons, that goodness and integrity in fact is slumbering in us all??

Anja refers to another woman touching this topic too she thinks, and if she interprets her right she says that:

“The notion/idea that injustices are maintained through ‘unconsciousness’ I see as a typical cowardly resort for liberals (and for many other bullies)…”

And the oppression of women is a consequence of thousand years of old thinking in which women ARE less worth, and thus deserves their lot in life - and deserves their destiny and the treatment they are exposed to.

Seen in its historical perspective neither massacres of whole populations nor oppression of women are mysterious.

And how hurt you have ever become this is no excuse for your own bad behavior - either… It can be an explanation, but not an excuse…

But there are also differences on the crimes that are committed and to whom they are committed!?? Some are worse than others… And the relation (not least seen to power) also contributes to how big or little harm that is done…

But I think it is true that societal approval can be dangerous, too… And lift lids... But crimes or abuse are not excused with that you yourself have been abused, neither as a child nor as grown up??

See about Trent Scaggs for instance too.

Addition February 22: So neither maternal NOR paternal abuse we were exposed to is an excuse for our (whether we are women or men) abuse of neither children (own or others) nor other adults (lovers, friends, coworkers, colleagues, employees etc.)...

And, yes, men are bullied too!!! By not only other men, but also by women. And of course that's wrong, independently of how much or little that man (or woman) is capable of protecting him (her)self properly!!!

Yes, are we allowed to behave badly towards "weak" people?? Does it matter if the other part is "strong" or "weak"? Of what reason that person is "strong" or "weak"?? Yes, that about contempt for weakness!!?? To which the "weak" sex belongs too??

Yes, I know of men contemptuous over weakness in their wife and children, "weakness" in both their daughters and in their sons... An enormous contempt even, pushing them forward in a queue!! And who made them so careful (and/or unsure of themselves) in the first place I wonder quite ironically.

What is this contempt about? A contempt seen as justification for (in the "best" cases) lecturing the weak, unknowing, a permission to teach her/him (in general or to teach her/him a lesson), or in the worst cases for the most heinous abuse (in the worst cases to murders). You are "allowed"(are you? Who have given you that permission?) to pour contempt, including everything ranging from irritation to anger, over the "weak" (contempt for what actually)?

Justification for contemptuous behavior - and lack of respect and sensitivity in different degrees (or lack of "understanding").

** High-scoring when it came to authoritarian tendencies as:

• Enclosing conventional bourgeois values
• Uncritical attitude towards authorities
• A wish to punish persons breaking conventional values
• Resistance to subjectivity and imaginativeness [being alive, living, feeling, sensing etc.]
• Belief in the destiny’s predestination
• A belief on the world as a dangerous place
• Identification with the power
• A general cynicism

---

Jo, visst är det en backlash i samhället!! Maria-Pia Boëthius skriver som vanligt bra och intressant i sin krönika "Manligheten spänner musklerna", se också "Liberalismen är lagligt våld" av Petter Nilsson om hur våld definieras- och om legitimerat våld!! Och slutligen bloggen "Ett hjärta RÖTT" om vissa debattörers härjande i bloggosfären och via nätet... Och allt detta tycker jag hör ihop med de senaste blogginläggen här!

Boëthius skriver bland annat (nu citerar jag friskt nedan!!):

"En hotad manlighet mobiliserar. Med våld. Med allt som spränger bort inbillad vekhet och kvinnlighet. Det handlar om en massiv backlash./.../

Ett nytt ord för fria män skulle hånas sönder och samman av dagens makt och dess medier. Det ingår i deras uppgift./.../

Spännande forskning och böcker berättar om vad som händer när kvinnors frigörelse går 'för långt'. Den mest kända är Klaus Theleweits bok om upprinnelsen till andra världskriget: Mansfantasier./.../

...när kvinnor börjat frigöra sig svarar makten med krig för att återföra männen till den 'äkta' manligheten och sätta kvinnorna på plats./.../

När talibanerna grep makten i Afghanistan på 90-talet var deras första åtgärd att frånta kvinnorna alla mänskliga rättigheter, stänga in dem i hemmen och lagstifta om att de måste dra en säck över huvudet i form av burka om de visade sig offentligt./.../

...mäns feminisering och försvagning nu måste hejdas [ja, absolut!!!].

...alliansregeringens nu påbörjade nedmontering av Sverige som världens mest jämställda land./.../

Att ha fel eller få rätt är inte det viktiga, alla tankebanor är värda att pröva [därför ger Boëthius sig tillåtelse att göra detta i denna artikel?]./.../

Enligt gammal maktteori är det bara ett krigshot mot Europa som skulle kunna blixtena européerna./.../

Männen måste återmobiliseras till krigiskhet i det 'förslappade' väst [ja, det är ju verkligen nödvändigt!! Hur ska det annars gå?]. /.../

...vädja till manlighetens ansvarskänsla. /.../

...detta Carl Bildt jobbar för, knappast [för] Sverige, som han ju ser som en omodern statsbildning [för en så modern man som han!?]./.../

För alla de män som inte känner igen sig är det också dags att mobilisera – i helt nya tankebanor."

Och Nilsson (samt se kommentarer och reaktioner på den citerade texten här, med mer om vissa debattörers debatteknik):

"Den kontroversielle slovenske filosofen Slavoj Zizek har i dagarna kommit ut med en ny bok om våld. Vad är det då som är kontroversiellt med hans senaste bok? Han diskuterar vilka kriterier som avgör vad som ska betraktas som våld och kommer till slutsatsen att själva de mekanismerna är våldsamma./.../

...lära oss att se sammanhanget mellan subjektivt våld, symboliskt våld och sådant våld som håller systemet i gång [men vad är det för slags system som måste hållas igång med våldsmedel??]. Den första sorten är den som bekymrar västerlänningar i allmänhet och ges stort utrymme i medierna: busar på gatorna, ungdomar i förorten, terrorister i turistparadiset. De två övriga bekymrar oss mindre än de borde. Språket är inte bara ett medium för kärlek, fred och förståelse, utan också ett redskap för våldsutövning./.../

Jag skulle definiera våld som att en människa på något vis försöker tvinga någon annan att ingå i en viss relation, att agera mot sin egen vilja. Enligt den definitionen så är våldet allestädes närvarande i vårt samhälle [jo, jag tror att han har rätt; det finns en massa våld omkring oss som vi inte erkänner - eller vill se!?]./.../

Således är privategendomen eller ägandet av produktionsmedel, även om vi tar ett extremt (men högst realistiskt) exempel där någon lever i enormt överflöd bredvid någon som svälter ihjäl, inte att se som en våldsrelation.

Det är, i den vardagliga debatten, mindre våldsamt att låta en person svälta ihjäl i enlighet med rådande egendomsförhållanden än att ifrågasätta dem [dessa egendomsförhållandena] genom att ta av överflödet och fördela det till de svältande.

Stöld är således mer våldsamt än döden genom svält. Strejk är mer våldsamt än invaliditet genom arbetsskada. Att paja en ruta är mer våldsamt än att stödja den etniska resningen på västbanken osv [ja, nog är det bakvända världen!!!].

Det stora problemet när vårt våld ifrågasätts är helt enkelt att det våld på vilket det liberala samhället bygger varit så effektivt i sitt osynliggörande av sig självt. Därför är det svårt att övertyga människor om att status quo är ett våldsamt tillstånd./.../

Det är inte fel i sig, de flesta kommunister jag känner har ägnat mycket tid till att kritisera realsocialismens misslyckanden. Men när får vi se en upplysningskampanj om imperalistiska kapitalistiska krig?

Hur många skolbarn vet att 'världens största demokrati' störtade demokratiska regeringar i Chile, massmördade opposition i Nicaragua, sköt sig fram i Dominikanska republiken? Kort sagt, varför får vi läsa om Gulag och inte om School of the Americas?

Vi vet alla att liberalismen påstår sig stå för individens friheter och möjligheter, en jämlik demokrati och den bästa av alla världar. Vi borde också få lära oss, att likt realsocialismens försök, är realliberalismens verkliga resultat något helt annat. För där bomberna slår ned bryr man sig inte om de kommer i frihetens namn./.../

Detta innebär givetvis inte att alla som segrar borde anses som rättmätiga segrare /.../

Man kan i strikt mening inte rättfärdiga medel med mål, eftersom man i efterhand aldrig kan säga exakt vilka medel som var nödvändiga för vilka mål."

Se tidigare bloggpostningar om "Altruism" och "boundary violations".

* "En god [??] bror.

Katrin Himmlers farfar var bror till Heinrich Himmler, ledare för SS i Nazityskland. Så länge hon kan minnas har hennes familj gömt, glömt och stoppat undan. Men när hon förälskade sig i en judisk man började hon rota i sin egen historia.

Resultatet blev boken Die Brüder Himmler utifrån vilken hon i går talade i Uppsala.

Heinrich Himmler var en ung man på 43 år, djupt förälskad i sin sekreterare och en engagerad far när han som huvudarkitekt för Förintelsen administrerade mord på sex miljoner människor. Katrin Himmler beskriver hur åren mellan 1933 och 1945 var lyckliga och harmoniska för hela släkten. Just att den personliga lyckan kunde ligga tillsynes parallellt med ondskan gav hennes farmor svårigheter att i efterhand reflektera över vad hon varit en del av. Ljuva minnen ställde sig i vägen.

Katrin Himmlers bidrag till bilden av sin farfarsbror är att förmedla den respekt han fick från familj och vänner. Heinrich Himmler var inte det svarta fåret i den fina högborgerliga familjen. Tvärtom.

Den fina högborgerliga familjen stödde Heinrich ideologiskt och profiterade ekonomiskt på nazismen men var mer pragmatiska. De blev inte massmördare./.../

...de fick höga värden på vad psykologer brukar kalla för F-skalan, ett personlighetstest för auktoritära tendenser: Omfattande av konventionella borgerliga värderingar. Okritisk attityd gentemot auktoriteter. Önskan att straffa personer som bryter mot konventionella värderingar. Motstånd till subjektivitet och fantasifullhet. Tro på ödets förutbestämdhet. Tro på världen som en farlig plats. Identifikation med makten. Allmän cynism."