John Read and Models of Madness...

[Slightly updated May 24]. The blog ”Do nothing day” wrote in a blogposting about an “Interesting radio-programme on madness and science” which was about schizophrenia and the professor in psychology (?) at the University of Auckland, John Read.

From the introductory chapter to the book "Models of Madness: Psychological, Social and Biological Approaches to Schizophrenia" (Brunner-Routledge, 2004) or ”Galenskapens gåta - Psykologiska, sociala och biologiska modeller för schizofreni” ISBN: 9789187852435 edited by John Read, Loren R. Mosher and Richard P. Bentall it you can read (translated to Swedish):

“De flesta lekmän, många professionella och de flesta som kallas ‘schizofrena’ inser att psykiska problem har sitt ursprung i livserfarenheter. Bara en mäktig yrkesgren, den biologiskt inriktade psykiatrin, insisterar på att överbetona biologi och genetik. Den har en makt som hör ihop med stödet från läkemedelsindustrin.

Utöver att Galenskapens Gåta ger alternativ — och övertygande bevis som stöder dessa alternativ — går den igenom de historiska, ekonomiska och politiska förhållanden som givit denna förenklade biologiska ideologi en så skadlig dominans. Vi gör det för att inte svikta i den kamp som väntar alla, som vill föra psykosvården in på en humanare och mer effektiv väg. För att övervinna hindren krävs att alla deltar — personal i den psykiska hälsovården (inklusive psykiatrer), de som brukar kallas ‘schizofrena’, deras närstående, forskare, sjukvårdsadministratörer och politiker. För vår del har vi sammanställt de forskningsresultat som kan användas i denna kamp, för dem vars sinne är öppet för den ganska enkla tanken att förtvivlan oftast orsakats av andra människor, och att det är människor som kan avhjälpa den bäst och inte kemikalier.

Vårt bidrag består delvis av en uppdatering av bevis, delvis av ett återuppväckande av glömda eller tabubelagda resultat, och delvis av en introduktion av nyare synsätt, tex att förstå den roll barndomstrauman spelar. Det är också en rak, frimodig uppfordran till medvetenhet. Alla berörda borde göra något, efter sina möjligheter, för att få slut på denna galenskap.”

Taken from here. Here an article about the book in Swedish. Silently thinking: labeling and diagnosing another human being is a power-tool. And used by the power it can cause a lot of harm, and has caused a lot of harm... Used as a justification for quite abusive measures, in both medical, psychiatric treatment as in politics. And used to cover things up. Addition May 24: the Swedish leader-writer Göran Greider in fact writes about things paralleling this in the leader "The cold glance of the bureaucrat," about how disabled people are treated. When I return from work I will blog about this I think... Words came for me when I read this leader such as: humiliation, lousy politics, gratefulness, human worth... Übermensch-ideals, almost fascistic ideas...

And here you can read (parts of?) the book. There it you can read:

“Chapter 1

'Schizophrenia' is not an illness

John Read, Loren R. Mosher and Richard P. Bentall

'Schizophrenia is a chronic, severe, and disabling brain disease'. In June 2003, this was the opening statement of the US government agency, the National Insititute for Mental Health, on its public information website about the topic of our book. Such an opinion can be found in most 'educational' material, from Psychiatric textbooks to drug company sponsored pamphlets. We disagree.

The heightened sensitivity, unusual experiences, distress, despair, confusion and disorganization that are currently labelled 'schizophrenic' are not symptoms of a medical illness. The notion that 'mental illness is an illness like any other', promulgated by biological psychiatry and the pharmaceutical industry, is not supported by research and is extremely damaging to those with this most stigmatizing of psychiatric labels. The 'medical model' of schizophrenia has dominated efforts to understand and assist distressed and distressing people for far too long. It is responsible for unwarranted and destructive pessimism about the chances of 'recovery' and has ignored-or even actively discouraged discussion of-what is actually going on in these people's lives, in their families and in the societies in which they live. Simplistic and reductionistic genetic and biological theories have led, despite the high risks involved and the paucity of sound research proving effectiveness, to the lobotimizing, electroshocking or drugging of millions of people.

The research we have gathered together in this book supports our belief that our efforts to understand and assist people experiencing the 'symptoms of schizophrenia' will benefit greatly from a fundamental shift away from unsubstantiated bio-genetic ideologies and technologies to a more down-to-earth focus on asking people what has happened and what they need.

We have not attempted an even-handed, 'objective' approach. What is required, after a hundred years or more of the dominance of an approach that is unsupported scientifically and unhelpful in practice, is a balancing stance rather than a balanced one. The traditional viewpoint is omnipresent in textbooks, research journals and the media. Other views have had difficulty being heard [because of the denial in general, in society and individuals?].

---

Kapitel 1.

Schizofreni är inte en sjukdom.

’Schizofreni är en kronisk, allvarlig/svår och handikappande hjärnsjukdom’ detta var det inledande påståendet från the US government agency, the National Insititute for Mental Health, på dess allmänna informationswebbsida i juni 2003 angående ämnet för vår bok. En sådan åsikt kan man hitta i det mesta ’undervisningsmaterialet,’ från psykiatriska läroböcker till broschyrer sponsrade av läkemedelsbolag. Vi håller inte med.

Den ökade känsligheten, ovanliga erfarenheter, nödläge, förvirring och desorganisation som för närvarande etiketterats/diagnostiserats som schizofreni är inte symtom på en medicinsk sjukdom. Idén att ’mental sjukdom är en sjukdom som alla andra’, kungjord av biologisk psykiatri och läkemedelsindustrin, får inte stöd av forskning och är extremt skadande för dem som får denna den mest stigmatiserande av psykiatriska etiketter/diagnoser. Den ’medicinska modellen’ för schizofreni har alltför länge dominerat ansträngningarna att förstå och hjälpa plågade och plågande personer. Den är ansvarig för obefogad och destruktiv pessimism om chanserna för ’återhämtning’ och har ignorerat – eller till och med aktivt avskräckt/slagit ned diskussioner om – vad som egentligen pågår i dessa personers liv, i deras familjer och i samhället i vilket de lever. Förenklade och reduktionistiska genetiska och biologiska teorier har, trots de höga riskerna och den knappa tillgången på sund forskning som bevisar effektiviteten, lett till lobotomering, elektrochocker och drogandet av miljontals människor.

Den forskning som vi har samlat i denna bok stöder vår tro att våra ansträngningar att förstå och hjälpa människor som upplever ‘schizofrenisymtom’ skulle tjäna enormt på ett fundamentalt skifte bort från obekräftade biogenetiska ideologier och teknologier till ett mer jordnära fokus genom att fråga människor om vad som hände och vad de behöver.

Vi har inte försökt [oss på att hålla] ett opartiskt, objektivt angreppssätt. Vad som erfordras är en balanserande snarare än en balanserad hållning efter hundra år eller mer av dominans från ett angreppssätt som inte är vetenskapligt stöttat och vilket inte hjälper i praktiken. Det traditionella synsättet är allestädes närvarande i läroböcker, forskningsjournaler och media. Andra synsätt har haft svårighet att göra sig hörda [p.g.a. det allmänna förnekandet? Och kraftfulla ekonomiska intressen; från t.ex. läkemedelsbolagen]“